Ställföreträdarskap – Vad socialtjänsten behöver veta.
Socialtjänsten möter många hjälpbehövande personer som har – eller borde ha – en ställföreträdare. Det kan handla om personer med sjukdom, funktionsnedsättning, missbruk eller psykisk ohälsa som behöver en god man eller förvaltare. Det kan också röra sig om personer som företräds genom fullmakt, framtidsfullmakt eller anhörigbehörighet.
Barn har sina föräldrar som ställföreträdare, både som vårdnadshavare och förmyndare. I vissa fall utses särskilt förordnade ställföreträdare – till exempel särskilda gode män för ensamkommande barn, eller när föräldrar är jäviga, indisponibla eller part i samma rättegång som barnet. God man kan även förordnas för försvunna eller okända personer.
Allt detta måste socialtjänsten känna till och kunna särskilja – dels för att uppfylla skyldigheten att anmäla behov av ställföreträdare, dels för att kunna ge korrekt information till både hjälpbehövande och anhöriga om vad de olika ställföreträdarskapen innebär.
Socialtjänsten behöver även ha kännedom om gränsdragningen mellan tingsrättens, överförmyndarens och den egna rollen – för att undvika dubbelarbete och säkerställa kvalitet i handläggningen.
Boken besvarar många av de frågor som uppstår kring ställföreträdarskap. Den fungerar både som handledning och uppslagsverk för alla inom socialtjänsten som kommer i kontakt med personer med ställföreträdare – liksom med ställföreträdarna själva. Den kan även vara värdefull inom överförmyndarverksamheten.
